Vi hör ständigt påståenden för och emot. Ni som följt mig vet kanske att jag jobbade mycket med
Friedrich Wolff under 80-talet. Det var han som uppfann solariet eller den fosfor som man använder i ljusrören för att generera UV ljus.
Det som ofta kommer bort i debatten, är dosen ljus vi exponerar oss för. Men först ett klarläggande, det finns inget konstgjort (artificiellt) ljus. Ljus är ljus, men det kan uppstå på konstlat sätt eller via solen.
Däremot kan mixen av UVA och UVB vara anpassad för olika ändamål. Håller vi oss till det rör som är godkända av Svensk lagstiftning så kan vi konstatera att den viktigaste variabeln bli hur ofta och hur länge man solar, detta kallas dos (effekt x tid).
Om du inte får UV ljus/solljus så får du till slut bristsjukdomar, så som Engelska sjukan. Vi som lever i Norden där vi har en mycket lång och mörk höst/vinter period bör alltså vara ute mycket på dagarna för att fånga det ljus som finns.
Nu senast visar en studie att det förmodligen finns ett samband mellan ljus och nedbrytning av mediciner (avgiftning). Alltså ännu en anledning att dra nytta av ljuset.
Självklart finns det också risker, om man solar mer än hudtypen är avsedd för. Vi som är födda av föräldrar som härstammar från dessa breddgrader har ofta en känslighet som är större en medelhavs befolkningar eller ännu längre söder ut. Därför måste vi sola med måtta.
Detta gäller både intag per gång och per år. Bli aldrig röd, så kan du vara ganska säker på att du solar rätt och låt huden vila, alltså gå inte och sola hela tiden.
Det som däremot är riskfyllt är resor till sydliga breddgrader där man solar intensivt under 1-2 veckor. Den dos man då utsätter sig för är långt över rekommendationerna för våra hudtyper.
Så är du för eller emot? För mig är det samma fråga som, är du för eller emot vatten? Vi kan dö om vi dricker för lite men vi kan också dö om vi dricker för mycket!
